Post Vetenskapsfestivalen

Jo, jag överlevde.
Och det är inte så konstigt.
Tomas Tengby vet vad han sysslar med. Det är underbart att se honom leda ett samtal.
Publiken var inte så betungande, eftersom de bara var 17 till antalet.
Och det här är ett ämne som jag älskar. Mat.

åsikten om designad mat

Ikväll kl 18.45 ska jag prata på Vetenskapsfestivalen. Temat är Den designade maten. Ledda av Tomas Tengby, ska en panel bestående av Susanne Dahlgren och Ulf Wagner från Hushållsvetenskap Institutionen, GU, Jörgen Svensson, professor vid Konstakademin i Trondheim och jag prata om synen på mat. Så här står det i programmet.

Idag skrivs det kokböcker som aldrig förr, samtidigt som marknaden
för färdigmat exploderar. Vi inreder våra kök så de liknar restaurangernas, samtidigt som våra microvågsugnar går varma med Gorbypiroger och panpizza. Är det skillnad på mat och mat? Fungerar maten mer som en status och klassmarkör idag?

Jag skulle gärna ljuga, men visst känns det nervöst. Och etablerat. Får se vad jag säger. Jag äter Zoo och tänker på saken.

Göteborg rules

Jag har åkt ner till mitt Göteborg. Jag är hopplöst förälskad i stan. I min kunskap om stan. Jag vet att man får den bästa frukosten på Caféva i Haga. Nybakade rågfrallor med mycket ost. Att den bästa sushin finns på Drottninggatan. Att Berzelichoklad har ett mer spännande utbud än Systrarna Kanolds. Men att Kanolds ändå vinner, eftersom de har kolasvamparna. Brunchen ätes på Incontro i Gothia Towers, bara man inte sitter för nära flygeln. Och se till att de plockar fram lyxkaprisen. Fläderblomsglassen är bäst hos Ölandsglass på Gibraltagatan, men att Lejonet & Björnen på Danska vägen har häftigast chokladglass och Fructos vid Kopparmärra har de läckrast sorbeterna. Picnicar intas på Ramberget, men inhandlas på Konsum Avenyn. Att ICA Focus Gårda har Sveriges häftigaste grönsakssortiment och att Basement, Törnströms, Restaurang +, Hos Pelle och några till ställen har underbara viner på glas. Jag vill ha sådana kunskaper om Stockholm också, och jag känner mig vansinnigt otålig.

balkongkassler

Nu har jag gjort min första matfotografering för AoM. Det gick strålande. Tyvärr missade jag att fotografera något själv, så jag kan inte visa några bilder. Vi råddade upp min balkong för att se ut som slutet av juli. Blommor, tuffa solstolar, knallgult brickbord, the works! Och sen kom kasslern. Kassler ser inte roligt ut. Så är det bara. Jag hade åtminstone fått den att smaka gott, men jag hoppas att det kommer att märkas på bilderna. Resultatet kan ni läsa i AoM nr 12 som kommer i slutet av juli.

Oh SoFo!

Jag bor så hippt, så rasande hippt. Mitt i Stockholms SoFo. Ja just det, inte SoHo, utan South of Folkungagatan. Jo, ni hörde rätt. Som stockholmare blir man inte förvånad. DN, mäklare, inredningstidningar, köpmannaföreningen, alla skriver de SoFo som vore det sedan evigt inristat i Vita Bergen. Vi andra undrar vad tusan Stockholm sysslar med. Finns det några mer distriktsförkortningar? Olle hävdar bestämt att det finns en TriBeLi.

Mitt område är väl medvetet om dess hippt. På Café SoFo serveras panini med lokalkännedom. Idag åt jag en Skånegatan. Chevréost, valnötter och skinka. Ryktet säger att det även finns färgkulörer uppkallade efter SoFos gator. Och jag som tyckte det var fånigt nog att jag har stockholmsvitt i vardagsrummet.

Till och med grönsaksbutiken har hakat på. I vilken annan stad som helst hade en invandrarbutik hetat Alis livs, eller Jour butik. Men inte i SoFo, här köper jag mitt rosenvatten och mina stora buntar med mynta på Aubergine – Etno Mataffär.

Maj månad kommer jag att tillbringa med att äta mig igenom de tilliggande kvarteren. Matrapporter kommer i en blog nära dig.

min hjälte Jan

Igår åt jag mat med Jan Hedh. Jag är lite svag för karln. Jo, jag vet, han är 55 och väger nog något tresiffrigt tal. Men ändå. Det är hans händer – som formar chokladsolfjädrar, hans läppar – som blåser fram sockersvanar. Hans totala kärlek till mat och hans förmåga att formulera den:

En sås säger så mycket om maten på tallriken. Är den vacker och klar innebär det att den är tillagad långsamt. Benen är brynta långsamt, den är silad flera gånger och allt har fått ta sin tid. Då kan det hetsa upp en att se en sån sås.

Igår åt jag hans ankleverglass som var del av en chokladmeny som serverades på Reisen Hotell i Gamla Stan. Han serverade även en brulé där han smulat ner cigarr för att kunna leverera en mellanrätt med nikotin som motsvarar den klassiska rökpausen. Spännande, manliga, mustiga smaker, men det slog inte ankleverglassen.

Bara ett citat till:
Kan man gnida in kor med öl kan man väl gnida in människor med choklad.
angående kobe-biff och den nya spatrenden med chokladmassage.

Något Jan dessutom la märke till redan 2001 när han åkte taxi (!) till Las Vegas . Ja, jag faller och jag fortsätter lyckligt att falla.

lalala

Jag jobbar på Allt om Mat!
Det är inte utan att jag blir lite fnissig när jag tänker på det. Jag är inte praktikant utan anställd med en hyfsad lön. Och det var inte jag som kontaktade dem, utan de som ringde mig. Det känns oerhört skönt.

Och för bara 2 1/2 år sedan var det jag som ringde till Allt om Mat och ville ha en praktikplats och fick nobben. Tur att Amelia Adamo kände Cissi Elvin så jag kunde komma till underbara ICA-Kuriren istället.

Nu har jag tillbringat en stund med att kolla igenom 6 billy-bokhyllor fulla med kokböcker. Matnörd-heaven! Boken Mallorca- en smaksak fick följa med tillbaka till rummet. För jag vill till Mallorca off season och äta mat. Är det någon som vill följa med?

Jag lovar att det blir väldigt lite grisfest och sangria och väldigt mycket caracoles- sniglar, arroz- gult ris samt stinn och nattsvart blodkorv. Fast du får lova att upplåta del av din resväska på hemvägen till mina vininköp. Deal?

kassler - min nemesis

Första dagen på mitt nya jobb som reporter hos Allt om Mat : roligt, roligt, förvirrande, stapplande, svindlande. Men också med känslan "Jag kan det här."

Och trots den självsäkerheten var jag oerhört nervös imorse. Så där nervös så att det sätter sig i magen och allt jag kunde äta var yoghurt. Så när det första jag ombads göra på morgonen var att delta i smakpanelen för bearnaisesås, så jag blankt nej. Och min mage är mig evigt tacksam.

Jag bläddar igenom gamla nummer av Allt om Mat och försöka komma på vilka matfotografer jag skulle vilja jobba med. Jag har ju min favoritfotograf, Åsa Dahlgren :, men hon sitter i Göteborg och jag i Stockholm. Jag kommer säkert hitta några i huvudstaden också. Har ni några förslag?

Första uppdraget undrar kanske någon? Kassler:, utbrister jag. Klart jag ska skriva om kassler. Mer bör jag nog inte avslöja.

äter kyckling upp sin kostnad?

Hur kan kyckling vara så billigt? 29.90 för en färdiggrillad kyckling, som hade en råvikt på 1 kg.

Vad köper affären in kycklingen för? 10 kr eller 20 kr kilot? Eller 30 kr kilot? Kanske är grillad kycklig en av butiken subventionerad lockvara. Doftmässigt fyller en samma funktion som nybakade kanelbullar. Fyller mig med ha-begär.

Men för att återgå till siffrorna. Moms, kostnad för transport, kryddor, tillagning + någon sorts vinstmarginal. Vad får uppfödaren betalt, och hur många kycklingar måste hon producera per dag för att det ska gå ihop? Känns frågorna jobbiga kan jag rekommendera en Bjäre-kyckling nästa gång. Kärleksfullt uppfödd i Skåne ;) Kanske heter alla kycklingarna Gullefjun, precis som min stationära hårddisk.

Men varför äter vissa vegetarianer kyckling när de inte äter annat kött? Jag skulle snarare göra tvärtom, fast jag äter ju allt. Utom det vita på brieosten. Det kommer jag inte börja med förrän jag fyller 30, och dit är det tre veckor, minst.

frun misstolkar kocken

Såg äntligen Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare på Cinematektet i kväll. Nu har jag sett tillräckligt många Peter Greenaway filmer för att känna igen den taktfasta stråkinledningen i filmerna och kunna nicka igenkännande. Det är mycket mat, det är mycket kök. Det plockas anka, hackas purjolök, skärs rödkål. Och det är så vackert!
Det enda som gör mig upprörd är frun och hennes älskare. Kocken lagar fantastiska måltider till dem, men istället för att äta av maten ser de den som en signal för att gå ut i köket och älska. Vad är det för prioriteringar?

fult namn ger fullt folk

Cyklade förbi Lilla Torg i Malmö. Gasolbrännarna fortsätter se till att subtropiskt klimat råder. Som alltid är det helt tomt på Röda Krans uteservering. Och jag tror mig ha hittat ett samband. Ju fånigare krognamn, ju fullare uteservering. (pun intended). Alltså är det oerhört många gäster på både Mello Yello och Moosehead. Grattis Malmöbor, ni tycks veta precis vad ni sysslar med.

preserve the jam

Preserve är ett vackert engelskt ord.
Det betyder sylt eller sylta in. Att konservera och ta hand om. Men inte bara frukt och bär. Bevara stämningen , bibehålla lugnet, upprätthålla ordning. Det är trevligt med tvetydliga ord, framför all om en av betydelserna involverar mat.

var är russinen?

Marabou romrussin - vad hände med den smaken. Den var klassisk, god och kändes vuxen.

5 i topp på befintliga maraboukakor
1) helnöt (finns bara i 200 g)
2) frukt och mandel
3) mjölkchoklad
4) mintcrisp
5) cocos (fast lite kinky)

Mjölkchocorullen slår dem allihop.