Var finns det is?

Isen är inskannad av Erik Wistrand.

Jag tänkte skörda mina myntaplantor ikväll och krossa dem med is, och någon lämplig citrusfrukt. (och trots bilden tänker jag inte dricka några fiskar) Men min frys är full med fjolårets rödavinbärsaft, chokladmuffins, ostar och annat skumt. Och än så länge har jag motstått frestelsen att skaffa en amerikansk kyl/frys med ismaskin. Därför behöver jag köpa is, ganska mycket is faktiskt och frågan är var.

Förr kunde man alltid gå till McDonalds eller Burger King, men sedan 28 maj i år vet jag bättre. Då vandrade jag nämligen Avenyn (en bred gata i Göteborg) upp och ner så att pärlorna rasslade i min rosa klänning. Varken McDonalds eller Burger King ville sälja mig någon is. Policybeslut från högre ort fick jag höra. Ett stenhårt nej. Och då försökte jag verkligen. Jag la på en min av förtvivlan och berättade målande om min trasiga frys och all mat som var på väg att förstöras. Och jag kan se väldigt förtvivlad ut om jag vill. Men inget! Så jag har firat mitt 30-årskalas med delvis ljumna drycker. Ick!

Och nu står jag där igen. Utanför ett osamarbetsvilligt snabbmatstempel. Utan några nämnvärda restaurangkontakter i stan (för restauranger har alltid ismaskiner). Vad gör jag? Googlar man ämnet kommer man (som vanligt) till Bröllopstorget. Folk på väg att gifta sig tycks ha väldigt stort behov av att ta reda på de mest udda saker. Isdiskussionen var från förra året och tar upp snabbmatskedjorna men även PrisXtra på Nortullsgatan och Kungens kurva samt ICA Alvik med flera. Men som den storstadstös jag gått och blivit (jag hade på mig solglasögon på väg till jobbet idag) kan jag omöjligtvis tänka mig att ta mig så långt bort.

Vad göra?

attitydställ

Vad skulle man göra utan hippa pojkar med koll? Extra Allts senaste inlägg kommer att få mig att shoppa. För det är klart att mina knivar inte ska hänga på en praktisk och lättrengjord magnetlist. De ska stickas in i en liten röd man. Det är oklart var jag kommer att få plats med alla mina breda asiatiska grönsaksknivar, men jag är övertygad om att sådana mindre problem kommer att lösa sig så kort jag knappar in mitt kreditkortsnummer på firebox hemsida. Tack Jonas!

lånebarn

Jag borde naturligtvis inte hänga ut journalistkollegor på nätet, men det här interna massmailet har fått mig att le hela förmiddagen. Och nu undrar jag, som inte är så barnvan, om man brukar ha med sig 1 1/2-åringar till jobbet?
Är det någon på Sveavägen som har ett barn mellan 1 och 2 år med sig till jobbet i dag? Vi skulle helt kort behöva låna telningen till en plåtning i barnstol.

dagens matjournalistfrukost:

Färdigskivat morotsbröd stekt i gårdagens baconfeta stekpanna. Ofattbart gott.

typecastad

Att Bradley Cooper spelat Charlotte Yorks semipojkvän, den framgångsrike patisseuren Jake, i STC avsnittet They Shoot Single People, Don't They? gör inte saken sämre.

kitchen confidential-abstinens

Jack: Tanya, let's talk. Let me start by saying you're very sweet and stylish -- whew! One might even say you -- you put the 'Ho' in hostess.
Tanya: Why, thank you!
Nästa avsnitt sänds i USA i kväll. Jag längtar.

dansk morot

Ibland drömmer jag om kokta morötter. Så där perfekta söta knapriga morötter som bara Erwin Lauterbach kan göra. Och ikväll ska jag få äta dem. Bordsreservation på Saison i Hellerup kl 21. Måtte inte Stockholmståget vara försenat.
En fyrarätters grönsaksmeny kostar 310 Dkr. Ganska rimligt, om jag väljer att ignorera vad danska kronan står i.

Och nu följer en liten övning i danska:
Salat-ratatouille med rødløg i riseddike og basilikum
*
Græskarsuppe med kantarelskum
**
Brøndkarsestegte grøntsager og kartoffel canneloni
(den här rätten kan man be att få mer av)
***
Ost eller Dessert - spørg tjeneren

ja, den är bra

Har precis, tack vare min filmhallick Jakob, fått kika på några sekunder av första avsnittet av Kitchen Confidential. Och, ja den verkar väldigt bra. Jag återkommer när jag sett hela.

buffy+Anthony Bourdain=sant

Humdihumhum, kalaspinglan Nicholas Brendon från Buffy ska vara med i en ny tv-serie. Och det är bättre än så, han ska spela kock. Och inte vilken kock som helst, utan kock på en New York-restaurang, och och och... serien är baserad på Anthony Bourdains bok Kitchen Confidential.
Gör den här nyheten dig lika glad som den gör mig, så bör du läsa mer här och här. Och genast skicka ett mail till tv4 och begära att få den inköpt. TV4 alltså, eftersom jag är för snål för att skaffa kabeltv.

eat me

Runt om i Sverige skördas Alice. Bäst att ge henne en liten puff.

Alice har vackert ljusgul grundfärg med varmt röd täckfärg och är till formen något åsig. Skalet kan kännas en aning fett. Alice har syrlig smak och passar fint både som dessert och till matlagning. Observera att Alice inte får vara för moget vid tillagningen. Import av Alice förekommer inte.

Sen är jag tveksam till om vi ska lyssna på olyckskorparna som hävdar att Alice faktiskt är så sjukdomsbenägen att hon inte borde säljas till villaträdgårdar. Pfiff säger jag.

willy wonka, willy wonka

Willy Wonka, Willy Wonka, the amazing chocolateer. 

Willy Wonka, Willy Wonka, everybody give a cheer. 

He's modest, clever, and so smart he barely can control it 

With so much generosity there is no way to contain it...
to contain it... 
to contain, to contain, to contain....

Nu har jag äntligen sett Charlie and the Chocolate Factory. Och jag har inte skrattat så mycket på bio sedan den homoerotiska slutscenen i Konungens återkomst. 
Tim Burton, Johnny Depp och Helene Bonham-Carter är en underbara kombination, oavsett om filmen handlar om dödingar eller choklad. Johnny Depps minspel är ljuvligt. Roald Dahls repliker pun-fyllda:
Wonka tittar på ett grått hårstrå och säger I need a heir.

Till och med sång- och dansnumren var bra. Sådana partier brukar jag normalt snabbspola igenom.

Allt var så vackert och häftigt. Rollbesättningen, fabriken, hissen… Mja, hissen är det enda jag blev besviken på. I min barndom lärde jag mig att den hölls uppe med hjälp av sky hooks*. Men i filmen drivs hissen av fyra pyttiga jetmotorer.

Med coca colaburk i den ena handen och stor påse lösgodis i den andra infann sig inget akut chokladbehov. Däremot kände jag ett visst sockerillamående när jag reste mig upp under eftertexternas sista rader.

Willy Wonka kan sannerligen rimma Chewing gum is really gross. Chewing gum I hate the most.
Jag tror jag behöver se filmen igen.

*skyhooks are entirely mysterious, pre-existing hooks in the sky

GB:på spaning efter den öl som flytt

Närkes Bitter, äntligen en värdig medtävlare till Bedarö Bitter i klassen "bitter to die for". Jag är mer och mer imponerad av Gnällbältet!

Men! Go'vänner, det finns nåt som smäller högre. Låt vara att det är dagsform, och att De Stora Tappningarna i Maltlandet inte lever så länge som sina berusningssläktingar från vinstocken, men det fat Slottskällans Stout jag fick en halfpint från idag, det trotsar all beskrivning! Mångfacetterat, djupt, en underbart vinös doft, som en port på Cabernet Sauvignon (det finns!)
Smaken följer med. En fyllig söt humleton spetsad av den lätta vintonen till en upplevelse bortom öl som vi är vana vid. Alla ni B-krogar som just lärt er hälla upp en Guinness, insatserna har höjts! Skynda, skynda, faten är dagsländor, och ännu mer så med den här kvaliteten!

Glenfiddich Warehouse #68, vår fyrbåk i storstarklandet.

Gästbloggare: Måns Nilsson brukar förförra kvinnor med mitt recept på tryffelbönsoppa när han inte styr upp Sveriges internettrafik.

affärer som tänker

Jag tycker om när matbutiker tänker till en smula. Och kan addera två och två. Framförallt så här i bärtider. Kajsa Warg, min älsklingsbutik, har fyllt sitt skyltfönster mot Renstiernasgata med tomma glasburkar i olika storlekar för att inspirera till syltning av höstens delikata skörd.
Konsum på Östgötagatan laddar med pektin och syltsocker bredvid fruktavdelningen. Ganska finurligt för en standardkonsum. Nästan lika ovanligt som att personen som jobbar i affärens fruktavdelning faktiskt gillar frukt.
(det finns finfina illustrationer till det här också, men mitt bildpubliceringsprogram ligger nere ikväll).

finns det hopp...

Och så har gravölen druckits, fruktstund har begravts i en hög av guacamolesmetiga nachos. Dock har jag smugit in en trojansk häst, ett ny frukt för trion. Kanske måste de göra ytterligare en extrablogg. Annars får man trösta sig med Markus nya blogg.

torsdagens mysterium

Varför blir ärtsoppa tjock när jag blandar ner senap?
Funderar senap som allmänt förtjockningsmedel?
Upplys mig!

herrmiddag

Ibland blir man bjuden på herrmmiddag, dock utan dans.

snuvad på Musaren

Skrot! Den stora årgångsprovningen av Chateau Musar som utlovats nästa vecka visade sig ta plats i London. Den svenska provningen sker inte förrän i november och då har jag redan varit i Libanon. Så nu får jag göra en egen provning i förväg, systemet har årgång 91, 93, 98 och 02. Och jag behöver några fler som kan vara med. Blir vi 6 personer blir kostnaden cirka 100 kr. Vad gör du 10:e oktober?

en musas sorg

Framtidsplaner och förhoppningar ligger spräckta såsom en durian delad i tu.

Inte ens Lisas och min lyskraft lyckades hålla samman trojkan. Framtida glädjestunder får fyllas med annat än frukt. Delta gärna i den kollektiva sorgen genom att dricka gravöl (Kriek) på måndag kl 20.00 på Akkurat.

Extra plus för svart florhatt dekorerade med svartavinbär.

fin fil

Vår Finaste Fil. Vad menar Arla egentligen?
Nå, det kanske var en retorisk fråga, men VFF är ett utmärkt exempel på en nyhet med det klämmiga namnet registrerade KRAV-ingrediensprodukter. Förkortas det måne "rKRAVip"? Det innebär att delar av, men inte alla, ingredienserna i produkten är KRAV-godkända. Här är det mjölken, men inte bären som är KRAV.

Oh axen!

Här kommer en tämligen oseriös återblick av mitt Oaxenbesök. Semesteralbum snarare än matjournalistik. Det var bra, riktigt bra. Och jag vill dit igen. Men nästa gång tar jag med mig ett stoppur, för jag vill vet hur lång tid det tar för servitören att berätta vad det är vi ska äta. Det rörde sig om mindre levnadsöden.

Det är inte precis så att det bara ligger fyra råvaror eller smaker på varje tallrik. På Oaxen lyckas man inrymma ett mindre samhälle i varje servering. Låt mig exemplifiera:
Jag sitter och väntar på nästa rätt som är sjötunga. Sjötunga är gott, tänker jag, trevligt med fisk som är platt. In kommer en underskön tallrik med en pyttig bit sjötunga. Hangarounds på tallriken är herr torsk i form av en bacalao, fröken bondböna utsmetad som en puré, gammelgäddan elakt hackad till en moussiline, hans unge älskare råräkan samt en sås på morot och citron.

Det var vackert gott och uppmärksamhetskrävande. Tur att jag fick med mig menyn hem, annars hade jag glömt av minst hälften av allt jag åt. Information overload.


Oaxen är värt en resa. Oaxen kräver en resa, närmare bestämt två timmars transport med lokaltrafik. Tur att SL-kortet räcker hela vägen ut. Vad taxin på vägen hem kostade vill jag inte ens prata om.

Utom på bilfärjan som kostar 10 kronor t&r.

Restaurangbyggnaden var betydligt mindre ståtlig än jag tänkt mig. Men väldigt stilfullt inredd.

Det var inte förrän jag såg maten som jag förstod varför jag tagit mig två timmar utanför Stockholm. Cylindern runt anklevern bildar ett taktilt hinder, sådeles slår jag sönder det med ett kvickt slag med kniven. Ah, befriad anka!

En sjurätters avsmakningsmeny innebär i verkligenheten hela tio rätter, så i halvlek gav vi oss ut på upptäcktsfärd i örtagården, kärleksfullt uppbyggd av Agnetas mamma.

Vinerna har förstås vinlusen haft mer ork att skriva om. Här sniffar jag på Bröderna Lurtons vin med tydlig doft av nejlika.

Den roligaste spaningen som kan göras efter ett Oaxenbesök är att gelé är på väg tillbaka. Hurra! Det fanns även ett fantastiskt stoutgelé och sylta inbakad i gelé. Väldigt anglosaxiskt. Sen är det alltid kul med tjusig blodpudding, och när det finns en riktigt bra tekultur på krogen. Villa Pauli däremot har tepåsar.

10 rätter är mycket mat. Att sova på pendeln hem kändes väldigt lockande. Och så blev det också.
Och för att vara lite mer exakt så åt vi, utöver tre amuse bouche(r) (som bara är ett finare ord för gratis smårätter) följande rätter:

* Strömming ”Frescas” med kräft- och spritärtspuré i
rättiksravioli samt kaviar på maltbrioche med stoutgelé
* Halstrad pilgrimsmussla med krabba i polentakräm,
rostade nötter och rökt spetskål serveras med en
skaldjur- och rödvinsreduktion
* Anklever i spröd kanel- och kardemummacylinder
med rostade solrosfrön och kalvsylta med sultanrussin
i muscatvin samt rabarberterrin
* Sjötunga bâcalao med bondbönspuré, mousseline med
rå räka, samt rostad morot- & citrusjuice
* Dilammsbog bakad med piplök serverad med kantarell-
duxelle, fänkålspuré och karamelliserad blodpudding
* Karamelliserad potkäse på getost, Oolongkokt
palsternacka med raclette från Flen på Oolongbrioche
och palsternacksmarmelad
* Hallon- och limechutney med grön tomatglass i pestino
och vinbär i pärongelé, samt yoghurtfärskostmousse
* Konfekt

inför biobesöket

Borde köpas, borde spelas.

våra näsor

Vi provar champagne. Bollinger Special Cuve för att vara exakt.
A känner oxiderade äpplen, tankarna går åt förrutnelse och Peter Greenaway-light. Men också en överton av Maria Carey-video.
D känner genast igen doften. En tydlig ton av elevator. Maskinen som transporterar hö mellan hölasset och höskullen. Naturligtvis uppblandat med toner av hödamm.

GB:porslin och stall

Domori, Pralus, Pierre Marcolini, Michael Cluizel och Valrhona är alla bra exempel på bra tillverkare - hittar rätt gör man nog bäst genom att pröva och hitta sin egen favorit.


Favoritchokladen just nu är Domori Porcelana, den är mjuk och fin. Och vill man pröva något riktigt kraftigt med en hemtrevlig ton av stall och gödsel finns ju alltid en Pralus São Tomé i skåpet.

En del bra recensioner finns på 70%. Och slår chokladbehovet till i Göteborg är detta bästa botemedlet.

Gästbloggare: Jakob Schlyter kan laga nätverkssäkerhetsluckor med ena handen och praliner med den andra.

kladdet vi älskar

Varför hyckla? Finns det en chokladrelaterad produkt som svenska folket kan tänka sig att leva av resten av livet så är det inte kvalitetschoklad. Det är kladdkakan. Jag tror att den slog igenom på 80-talet. Åtminstone minns jag själv tydligt de första gångerna som jag bakade kladdkaka. Smälte smör, rörde ner kakao med en smörkniv. Det fick ju inte vispas.

Kärleken till kladdkakan består. Så mycket att det tom kommit ut en bok med bara kladdkakerecpet. Det är Mia Öhrn som kommit på den genialiska idén att fylla en bok med 32 olika varianter av svenska folkets bakfavorit. Hon har fattat grejen, och fått en försörjning på kuppen. För kladdkakor tillhör de få kokböcker i Sverige som faktiskt har gett en hyfsad inkomst åt författaren. Nu försörjer hon sig på att skriva böcker (lyllos) och kom precis ut med en bok om godis.

Sju sorters kakor däremot tycks aldrig ha förstått kladdkakans storhet. Trots att den i dagarna kom ut med ytterligare en nyutgåva, den 87:e i ordningen, finns det fortfarande inget recept på kladdkaka.Mellan kejsarkronor och klenäter gapar det oroväckande tomt i indexet, och chokladkakorna har andra tillägg som fin-, apelsin- eller mormors-. Följer provkökets Birgitta Rasmusson verkligen de olika kaktrenderna lika noggrant som det hävdas i pressmaterialet?

den stora chokladlögnen

Det finns idag en jobbig glorifiering av mörk choklad med högt kakaohalt, och en ännu märkligare korrelation mellan procenthalt och kvalité. Ju högre ju bättre. Så fort folk börjar prata choklad med mig väcks mitt begär för fazer blå. Fortsätter konversationen mot 98%-ig choklad börjar jag fantisera vilt om fazer röd. Mmm extra ljus.

Lyssna på sanningen och lyssna noga. Choklad blir inte bättre av att vara kakaostinn, utan av att vara kärleksfullt framtagen. Det är fabrikanterna som äger sina egna plantage, som betalar extra bra för sina bönor på vilkor att de blir fermenterade efter deras önskemål, som bryr sig om fuktighetsgraden under bönornas transport över Atlanten, som ser det som en tillgång att skörden varierar beroende på väder och säsong och som rostar, conchar och tempurerar sin choklad med fingertopskänsla som ger den bästa chokladen. Om de även tar miljömässigt- och socila ansvar i odlingslandet känns det ännu bättre, men mer i själen än på tungan. Vilka märken som uppfyller de här kraven hoppas jag att Chokladakademiens Gbg-representant tänker svara på senare i veckan, eller hur Jakob?

chokladvecka

Roald Dahls Charlie and the Chocolate Factory och Charlie and the Glass Elevator var min barndoms favoritböcker. För att fira Hollywoods goda smak att låta Tim Burton filmatisera den vackra sagan om chokladfabriken och låta den ännu vackrare Johnny Depp spela huvudroll, satsar jag på choklad hela veckan. En chokladvecka helt enkelt, en idé ogenerat snodd från Filmomatens zombievecka. Jag är övertygad om att dagarna som är kvar innan filmen har premiär kommer att kännas kortare om man fyller huvudet med choklad. Naturligtvis ska ni ta mig på orden.
Förvänta er ljuv läsning om kladdkaka, temperering, Dolmori, ganche och Jan Hedhs händer.

GB"lunch?"

I dörren till fikarummet möter jag forskarassistenten A. Han har ett paket Start i ena handen och matar sig själv med den andra. Det råder inget tvivel om att han när han nått botten kommer att hälla i sig resten av innehållet och antagligen ställa paketet i bokhyllan. Det råder inte mycket tvivel om att hans bokhylla till hälften är fylld med tomma Startpaket. "Lunch?" frågar jag. "Äter müsli, helt enkelt" svarar A.

Gästbloggare: David Bengtsson återfinns på Lunds universitet och är en av få doktorander som kan skapa filosofi av pepparkaksdeg

tin& gonic

vem är hungrig?

Daniel och jag har två platser över på vårt bord på Oaxens Skärgårdskrog. Vill någon följa med? Nästa lördag, alltså 10 september.

vardagsdrama hos familjen Brax

Mor med barsk röst från spisen: Men de här abborrefiléerna är ju inte ordentligt byxade.

Förorättad dotter: De är de visst.

ruggigt roliga rubriker

Brittiska tidningen Olive är matrubrikernas mästare. De vågar ta ut svängarna lite mer än storasystertidningen BBC Good Food. I Olive kan man bläddra upp en nytt uppslag och mötas av orden Your cheatin’ tart och ett tillhörande reportage om pajer.
Rise and shine om muffins
Italians do it better
Code red om tomater
Frozen assets om glass
In favour of flavour
Eat shoots & leaves (syftandes på boken om kommatering, och bladgrönt)
A bit of fluff med ingressen Airheaded mousses, fluffs and fools are the trophy wives of the puddings world. But damn, they sure taste good.
Scarlet fever om jordgubbar. Niklas, kan inte jag få ha det på näst års jordgubbsjobb? Fast skarlakansfeber låter inte lika flådigt.
Aroma therapy om ljuvligt doftande desserter
Ice in a slice om parfait
Love a duck
Boxing clever om annandagjul
Chop chop om fläskkotlett

Dessutom har kocken Gordon Ramsey har en egen avdelning som heter Flash Gordon.

Så vilka rubriker borde vi ha i svenska mattidningar?
Jag funderar åtminstone på mat som ska matcha Bob Hunds
Nu är det revolution på gång
och
Ex-kex

helgdryck

Hur man gör en riktig Vodka Martini i typisk New York-stil enligt Susanne Ljung
Bort med mätglaset och fram med shakern som man fyller med isbitar
Och så en flaska vodka förstås.
Häll i vodkan och räkna till sju. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju.
Och så Noilly Prat. Bara några få droppar.
Och skaka.
Häll i glaset.

dagens fråga

Varför heter det hönsbuljong men kycklingfond?