<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/plusone.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d8954844\x26blogName\x3dBrax+on+food\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dTAN\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttp://abrax.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://abrax.blogspot.com/\x26vt\x3d3202895312175566892', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

onsdag, januari 25, 2006

grattis Stockholm

Först öppnar The One i Förenade Arabemiraten, Bahrain, Jordanien, Kuwait och Qatar. Sedan i Stockholm. Är det någon som ser sambanden? Spontant låter det som listan av länder jag gärna vill besöka, fast då får jag ändå inte med Stockholm, Sweden.

Förklaringen ligger i personen Thomas Lundgren. Han jobbade flera år för IKEA i Kuwait, men tvingades åka hem till Sverige under Kuwaitinvasionen. 1996 återvände han för att starta sin första restaurang/affär i Abu Dhabi. Sedan dess har det hunnit bli en kedja av inredningsbutiker/restauranger och senast tillskottet ligger vid Sverigehuset i Kungsträdgården, Stockholm.

Jag tog med mig två vänner dit en lördag i mitten av januari när livet var som fattigast för de stockholmare som gillar att bränna pengar runt löning. Det var tomt i restaurangen, så tomt att jag fick leta upp personalen för att berätta att vi hade kommit. Den ljuvligt maffigt dekorerade restaurangen tycktes inte riktigt trivas med sin ensamhet. Den kommer göra sig betydligt bättre så fort den är fylld med stimmande, färgstarka lyckliga människor.

Kökets idé lät intressant när jag läste pressreleasen: gästen väljer var sin huvudingrediens för dagen, uppger eventuella allergier eller sådant man inte gillar, och lämnar resten till kockarna! De mindre modiga kunde beställa vanliga á la carte-rätter. Vi var modig och beställde två rådjur och ett lamm. Tyvärr kände inte kocken för att visa framfötterna och leverera två varianter av rådjuret. Han kan inte precis haft så mycket annat att göra. Men det jag fick var bra behandlat kött, och jag kan fortfarande minnas smaken av vitpepparsåsen. Och ändå var inte det mitt största smakminne härifrån: det som riktigt bitit sig fast I gommen var en amuse, en stor och perfekt grillad pilgrimsmussla på en vattenmelon- och fetaostsallad. Nice! Och gratis.

Jag hade ringt I förväg och kollat upp priserna. 200 kronor för en huvudrätt lät helt okej I en stad där minsta kvarterskrog tar ut minst den summan för en kalvschnitzel med gorgonzolaost och ljumma äpplen. Det centrala läget, den häftiga inredningen och det vällagade och vackra maten gjorde att noten inte smärtade alls. Extra mycket så efter att restaurangen bjöd oss på ett förtjusande amerikanskt vin av porttyp till desserten.

Vi lämnade krogen för en vinglig färd mot Gondolen på Stockholms isiga trottoarer fast förvissade om att komma tillbaka och nyfikna på om framtida gäster kommer att a) förälskar sig I den tusen och en natt-svulstiga inredningen
b) köpa densamma i den till restaurangen tillhörande inredningsbutiken.

Dagens fråga:

Min dröm är att fånga essensen i den svenska matlagningen och blanda denna med det multikulturella köket. Tänk Ingrid Bergman möter Marco Polo, säger The One´s kökschef Robert Andersson. Vad menar karln?