<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/plusone.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d8954844\x26blogName\x3dBrax+on+food\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dTAN\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttp://abrax.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://abrax.blogspot.com/\x26vt\x3d3202895312175566892', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

söndag, februari 20, 2005

ät kycklingklubba med pinnar

Gästbloggare Mats Petersson är i Qingdao vid Gula havet:

Vi tog hissen till bottenvåningen och bytte där till en hiss för anställda som tog oss tre våningar ner i källaren. Jag hade fått en liten lila lapp av chefen här i Qingdao, Haikun och jag tror att 7:an betyder att lunchen kostar 7yuan, ca 5.5 riksdaler.

När jag lämnade lappen fick jag en liten servett, ett par pinnar och en plåtbricka med tre större fack och ett mindre. Sedan var det två avdelningar mat med tre rätter i varje och man fick välja två av tre. I första avdelningen valde jag ägg som jag tror kokats i soja och en fläskgryta som jag kunde fått på ett lunchhak i Sverige utan att tycka det vore nåt konstigt. Borde kanske tagit kycklingklubborna istället, men det är så pyssligt att äta sånt med pinnar.

I avdelning två valde man mellan sauterade grönsaker, jag tog böngroddar med lite koriander och kinakål med några långa halvgenomskinliga guldgröna slemmiga grejor. Sedan fick man en skål med soppa med sagogryn som passade i den lilla gropen på plåtbrickan och till sist det bästa av allt, det fantastiska brödet.

Det fanns ris också men här i norr är de mer för bröd till maten och de hade gjort vetebröd som var ångkokat. Blanka vita och skimrande som hud låg de i massor på ett stort fat. Konsistensen hade också blivit lite speciell, samma som riktigt degigt bröd brukar ha, men helt utan kladdigheten bara den minde spänsten. Prova att göra sådana någon gång!