talar mitt språk

Nu har även jag varit på Esperanto, restaurangen inrymd i hälsotemplet Sollévi. Kändisfaktorn var skyhög. I det till kallkök ombyggda kapprummet trängdes både Daniel Höglander och Sayan Isaksson. Jag hade säkert lagt märke till högdjur även i matsalsdelen om jag bara kunnat slita blicken från kockarna. Maten är snygg, bra och rumstempererad. Och det är meningen. Varmköket ligger två våningar ner och ska de lyckas hålla ett hyfsat tempo på lunchen behöver de servera kall mat, förklarade servitören. Lite udda, men något jag accepterar för att maten är så rackarns god. Å andra sidan skulle jag kunna leva enbart av bröd och olivolja.
– Får jag bjuda på en manitoba-baguette?
Hade jag förstått vilken skatt servitören erbjöd hade jag huggit tre stycken direkt. Nu fick jag nöja mig med att äta upp Malins bröd när jag slukat mitt eget. Olivoljan jag doppade brödet i tillhörde också de bättre saker jag smakat, och finns att köpa för 250 kronor flaskan vid entrén.

240 kronor är mycket för en lunch, men det här är mycket mer än en lunch. Det här är en fantastisk femrättersmiddag som bara råkar utspela sig på dagtid och vara avklarad på en timme. Gå dit- Nu.