granatäpplets lov

Granatäpplet tillhör mina favoritfrukter. Den är vacker, god i mat, har en frisk men parfymerad smak och omnämns vid flera tillfällen i Bibeln, bland annat i Höga Visan för att beskriva glimten av vacker hud:
Som ett klarrött band är dina läppar, din mun är ljuvlig. Som ett kluvet granatäpple skimrar din tinning bakom slöjan. (Höga Visan 4: 1-3)
Problemet är varje gång jag äter granatäpple blir jag allderles sölig och får röda fläckar på kläderna som är svåra att ta bort.

Ett kort trodde jag att Del Monte gav mig lösningen till mitt problem när de lanserade en granatäppeljuice (eller fruktdryck om jag ska vara exakt), men den har bara fått med sig den parfymerade delen av fruktens smak och inget av det friska. Det märks smärtsamt tydligt när man dricker saften samtidigt som man smakar på kärnorna.

Istället var det min kollega A som berättade att jag skulle skala granatäpplet under vatten för att slippa spill. Fylla en skål till hälften med vatten, lägga ner frukten och sprätta upp den med en ostronöppnare eller en kniv. Fortfarande med frukten under vatten bänder man upp skalet så att kärnorna lossnar och faller till botten medan hinnor och annat ointressant småskräp flyter upp till ytan. Sen hälls vattnet av och kärnorn hamnar i en tjusig skål med tillhörande portioneringssked.