när öl blir vin

Söndagskväll = kyrkoöl på Pelikan. Fast idag hade de sparrismeny och då måste man dricka en halvtorr Riesling med mycket syra. Men det fanns inte på vinlistan. Mycket chardonnay såklart och faktiskt en pinot gris, men inget jag egentligen ville ha.

– Har ni några speciella viner till sparrismeny, frågade jag optimistiskt.
– Nää, bara det här, sa kyparen på sävlig norrländska och pekade på vinlistans knappa utbud.
– Vilket tycker du vi ska dricka till sparrisen då?
– Jag vet inte vad man dricker till sparris.
– Finns det någon här som vet det?
– Ja, han där, sa han och pekade på en äldre kollegea.

Kollegan bekräftade att det inte fanns några speciella viner till sparrisen, varpå han fällde den klassiska repliken som servitörer använder som någon sorts "fri ur fängelse-kort".
– Men husets vin är gott, sa han och gick.

- Han vet inte att han snart kommer bli dissad på Brax on food, sa mitt insiktsfulla bordssällskap, det här stället säljer trots allt mest öl.
Jag gjorde en sur min, men fick servitören att låta mig provsmaka en Les Jamelles Savignon Blanc. Chansningen gick hem och när vi var halvvägs genom flaskan var jag inte ens sur länge över att sparrisen var sönderkokt.

–Får man lov att tycka att sparrisen kunde varit mindre kokt, frågade jag servitören när han lämnade fram notan.
– Ja, det får man lov att tycka, sa han milt.
Om jag kommer tillbaka nästa söndag? Självklart. Men då blir det åter en SOS med öl.