fruktstund

Jag har fått oväntat besök i mitt kylskåp. Jag borde ha förstått att det inte var mina fötter som luktade.

T minus 10 days

Om tio dagar sitter jag till bords vid Oaxens skärgårdsrestaurang.

laxrosa?

Om man bortser från ordvitsen om glada laxar kan jag inte ge Änglamarks ekologiska gravlax något annat än toppbetyg. God klassisk smak, utan att vara extremt spännande. Det ekologiska fodret är utan färgämne och ger en ny syn på ordet laxrosa. Frågan är bara hur ekologiskt det egentligen är. Laxen är ändå odlad, och har för mig att laxen skiter ut enorma mängder under sin uppväxt i de norska fjordarna. Oavsett hur KRAV-märkt foder de äter. Hur är det med övergödda fjordar i Norge? Och vad är det vi ska äta istället?

give me beer

Familjen försedde mig med friplåtar till Being Julia. Vilken film! Annette Benning lyser, i varje scen.

För en strålande stjärna på 20-talets teaterscen i London är öl det enda som egentligen kan göra henne lycklig. Den scen i filmen som jag sent kommer att glömma är när hon ligger naken, så när som en handduk, och blir masserad medan hon berättar om allt hon vill äta och dricka om hon inte längre behövde leva upp till det prefekta kroppsideal en skådespelerska förväntas ha. Cream, cream, cream avslutas monologen, och man kan inte annat än att le.
Naturligtvis var vi tvungna att dricka en öl efteråt, eller kanske var det två. Helt klart är att det skedde på Pelikan.

sabröser

I fredags dränkte vi Vita Bergen i billigt mousserande. Dussinet modiga själar hade samlats för att förbättra sina kunskaper kring att öppna flaskor av champagnetyp med hjälp av kniv. Bara en flaska gick sönder, tack för det Petter. Två personen fick plåstras om. Efteråt blev det champagnerisotto. Då gick alla mina gamla champagneflaskor åt. Riktig kylskåpsrensning alltså.

avslöjad

Nu har jag varit på Formex och snokat. Och av misstag fått informationen kring vilken smak den nya årgångsglöggen från V&S kommer att ha. Informationen finns att köpa för en flaska Bolly. En ledtråd bara: smaken matchar synnerligen väl med min favoritsmak från fjällkonfekt.

idag är det jul

Håller på att julpynta lägenheten. Min favoritfotograf Åsa kommer upp från Göteborg idag och vi ska fotografera mat med jultema. Den här gången blir det ost. Förra gången vi tog julbilder blev det en trerätters måltid på julmust; granité, gryta och float.
Foto: Åsa Dahlgren

kvinnokrog

Duktige kocken Mats Nordström öppnar en ny krog i Vasastan i Göteborg. Eftersom den ligger i anslutning till den långa akademikerspäckade allén Vasagatan känns namnet Wasa Allé tämligen logiskt. Konceptet går ut på att utgå från kvinnliga besökare. Mats tror att de vill ha smårätter, snygg och fräsch mat och medveten mat. Det tror jag också. Dessutom tar han till med partytricket stolen. Gästerna kan boka en sittplats, men sen är det upp till köket att bestämma vad de ska äta och dricka.
Jag har inte hunnit dit än, men är ruskigt nyfiken. Är det något som varit där?

gläntar på kylskåpsdörren

Det händer alltför sällan att människor tror att jag är ofelbar. Varför är det så?
Däremot utsätts jag ofta för omgivningens gloriferande över mina matvanor. Därför kändes det lämpligt att outa mitt kylskåp.

Är det inte en alkoläsk som gömmer sig högst upp i högra hörnet?

Notera gärna den totala avsaknaden av grönsaker (de ligger naturligtvis i rumstemperatur), mejeriprodukter, kött, fisk eller något som skulle kunna utgöra grunden till en riktig måltid. Däremot återfinns livräddare som fond, belgisk öl, blåbärssoppa, divers sylter och champagne. Vad gör man när man har för mycket öppnade champagneflaskor i kylen? Sorbet?

älskade feta damer

Då och då tittar jag in på Amazon för att se om Two fat ladies möjligtvis släppts på DVD. Än så länge finns det bara en onödigt dyr VHS-kassett.

Det finns inget annat matprogram som jag älskar lika mycket. Tjocka kvinnor, överklassengelska, total avsaknad av matchande skålar, och bra ingredienser som späck, syltade valnötter, fasan och så. Dessutom är nästan allt inlindat i bacon. Bara lyssna när de sjungar introt till tv-serien. itchin to get into your kitchen

Glädjande nog berättade Marianne, ägare av den fantastiska ölhallen , att våra hjältinnor gjort en Stockholmsbesök och bl a besökt Edsbacka och just Pelikan. Besöket blev ett program och Marianne äger ett exemplar av videokassetten. Finns det någon därute som äger några andra Fat Ladies-kassetter? Eller vill bjuda in min att titta på BBC Food?

det finns annan svamp än kantareller

Tog tåget ut mot Saltsjö-Boo en torsdagsmorgon kl 7 för att plocka svamp. För mig är svamp synonymt med små gula kantareller. Sådant som lätt förväxlas med björklöv.

Förra året introducerade min mor mig för trattkantareller. Och jag insåg att all svamp inte är gul. Då fick vi fatt i mycket svamp och torkade skörden på plåtar i ugnen i flera dagar. Det händer fortfarande att jag får ett gäng svamp i ett kuvert av mamma. Kanske ett tecken på att hon tycker att jag bor för långt bort. Har de verkligen mat i Stockholm?

I år lärde jag mig att plocka svamp som till formen sammanföll med svampen jag ritade som barn. Jag fick nämnligen följa med hobby(enligt egen utsago) mykologen Dag ut i markerna på jakt efter unga Karl Johan. Jag tror mig nu även kunna identifiera Brunsopp och dessutom fnysa när Björksoppen kommer på tal och mumla något om att jag inte uppskattar dess smak men är förtjust i hattens orangea nyans.

Nästa gång tar vi kremlor! Och bläcksvampar så jag förstår hur svamp kan smaka metalliskt


Nu känner jag mig för evigt botad från min svampfobi.
Illustration: Den vansinnigt begåvade Martin Rebas

minnesluckor av bambamat

Minns svenska barn vad de åt till lunch? Idag? Frågan väcktes av
Annika Unt som är dietist och gjorde en trendspaning kring vår kärlek till den svenska husmanskosten. Hon berättade att en lärare hade gått runt på skolgården på eftermiddagen och frågat eleverna vad de åt till lunch. Ingen hade kommit ihåg. Inte ens frågan om det var kött eller fisk gick att svara på. Det visade sig att matsalen (eller bamba som vi göteborgare säger) serverat sjömansbiff. En rätt med ett tämligen oklart namn. Kött, fisk eller mittemellan.

Har ni tillgång till några barn? Kan inte ni fråga dem om de minns vad de åt till lunch. Jag måste ta reda på om minnesluckorna beror på att maten inte är minnesvärd, eller om de inte förstår logiken i benämningen av svensk husmanskost som skomakarlåda och pyttipanna.

laxinflation

Tullarna till icke-EU-landet Norge gör att bulkfisken odlad lax blivit dubbelt så dyr som sej. Förvirrande. Men nu kanske vi slipper bli itryckta lax varje gång en restaurang vill servera fisk.

ett uppvaknande

Det var helt Dag Hermelins förtjänst att jag fann mig sittandes i biosalongens mörker med en skål grekisk yoghurt, Halvah, gula och gröna russin samt berberisbär som jag åt med en plastgaffel. Jag hade varit på min andra matkaravan och fått mig en nyttig repetition av spännande råvaror som jag normalt sätt tyvärr aldrig skulle våga mig på. Men nu kommer jag påbörja mitt liv som sann syltakonsument, och dessutom servera det till minan vänner! Jag känner mig dessutom ganska lockad av hästentrecoten. Jag kommer skaffa nya malaysiska sojor, en kinesisk lagrad chinkiang-vinäger och snälla tantens chilipasta. Jag kommer göra drinkar smaksatta med citrongräs och ingefära, laga svampsoppa med shitake (både japansk för smaken och kinesisk för doften), alltid ha en anka i frysen och experimentera med fermenterad bönpasta. Nu börjar jag känna att jag lever igen.

dagens tanke

Om man skulle ta och tatuera en kostcirkel på överarmen.

tack Markus

Det var alltså inte svårare än så att få mig leendes och på väg hem. Dessutom tror jag att larmet går igång kl 21.
Foto: Åsa Dahlgren

kontorsblues

Aj! Det var som om något slog mig i huvudet helt plötsligt. En otäck insikt som jag in i det längsta förnekade.

Jag vill inte alls vara på jobbet.

Hela min kropp är van vid sommarlov, utomhusvistelse, en diet av bär och småkakor. Datorn har används till att skriva mail och personliga funderingar, inte renskriva recept. Min matlagning har varit utan måttsats, bara nypor och överblivit ur kylen och det som såg gott ut i butiken eller trädgården. Det har varit enkelt och ljuvlig med en krydda av finess.

Nu sitter jag och skriver rent instruktioner för recept med färre kalorier än vanligt. Och så kommer eftermiddagens meningslöshet smygande. Jag läser Daniel Taubes blogg om livet som kock och svensk i NYC. Han skriver vackert och plötsligt känns det som jag har förlorat förmågan att formulera mig. Det enda sättet att lugna ner mig är att skriva något till mig själv. Det spelar ingen roll att jag är på jobbet. Alla andra har redan gått hem tror jag (jag stängde min dörr för ett tag sedan och har inte koll på världen utanför) och jag har lovat mig själv att sitta kvar tills sista tecknet är skrivet på mina recept.

Kan ingen ge mig tillbaka min vanliga sinnestämning. Den där jag tittar på världen med ett förtjust leende och säger på guldfiskvis Oh, det har jag aldrig smakat på tidigare. Kanske ligger den kvarglömd i en byrålåda på landet någonstans. Foto: Åsa Dahlgren

dröm-Niklas

På tisdag ska hela svenska folkets Mat-Nikas laga mat medan jag ser på, provsmakar och frågar allt jag undrat över.
Sitter Alice och dagdrömmer undrar ni kanske?

Inte då! Mitt jobb är helt enkelt så här bra. Men jag tänker stänga dörren till vårt provkök så att inte alla kvinnor på hela Bonnier vallfärdar dit för att kika.

indisk kycklingkostym

Jag har skrivit om fenomenet när två varumärken som går ihop för gemensam marknadsföring. Nu är det dags i en helsvensk version. Indiska och kronfågel tror sig kunna göra en livsstilskampanj ihop. Jag ser fram emot att se hur den ska se ut. Jag håller tummarna för en kycklingskostym á la Sällskapsresan.

Tills dess får vi hålla till godo med kostymen som hyrs ut av Skrattkammaren.

Nu har jag fått det bekräftat, tack Frida. Det blir inte något samarbete trots allt. Kan det ha att göra med ett brev skrivit av Djurens rätt?

Livemat

Kulturhuset har något för mig.
Kulturhuset har något för alla.

Tack Rune Kalf-Hansen för att du förstått att man ska lagar mat under bar himmel på Kulturhusets terrass. Med medhjälpare, dj och gäster blir resultat olika varje gån. Själv tänker jag försöka gå redan imorgon och njuta av trädgård, något jag redan desperat saknar efter min månad som torpinvånare. 19.30-22.00 på tisdagar till en kostnad av 150 kr inkl. mat. Än så länge har jag ingen att gå med.

Mat och trädgård, 9/8
Med på scenen är trädgårdsdesignern Simon Irvine, känd för sin slottsträdgård på Läckö Slott. Kocken behöver en trädgård, kan man odla i stan?
Mat och musik, 16/8
Vi kockar gör som dom flesta andra. Använder musiken för att skapa ett rum. Ett rum att arbeta i, hitta på i, vara i. Efter 20 år med olika kockar vet jag att det blir mycket rockmusik och reklamradiostationer. Våra gäster Lise&Gertrud, sång och cello, kanske kan ändra på det?
Mat och dans, 23/8
Idag kommer Bounce Streetdance Company som dansar på temat mat för oss. Och jag vill laga snabbmat tror jag. Hör det ihop?
Mat och konst, 30/8
Inbjudna är konstnärerna Fredrik Wretman och Arvid Wretman. Fredrik pratar, han har skapat sig ett namn inom konsten och har vuxit upp med maten genom sin pappa Tore. Så vem vet bättre? Hans son Arvid fortsättar i sin pappas fotspår, började med graffiti. Kanske blir det målningar med mat?

provkökets lov

I provköket lagas det just nu chokladkaka.

Även om jag i förra veckan hävdade att jag ville bo på landet för gott och livnära mig på bär känner jag mig ovanligt lycklig över att vara tillbaka på jobbet. Trevliga människor att prata mat med, roliga ingredienser att fingra på, ny mat att provsmaka. Och nästan varje lunch finns det ett digert utbud av smakprover att fylla magen med. På den här arbetsplatsen riskerar man inte it-fetma utan hederlig ister-fetma.

jordgubbens liv i bilder