*glädje*

Total sommarlycka är att dricka sval julmust och titta på solnedgången över Göteborgs hamn.

Dagens matord:
isterartad = lard like

en matskribents vardag

Inte särskilt ofta, men väl ibland, känner jag ett behov av att utföra intervjuer liggandes raklång i gräset. Det gäller att välja tillfället nogrant, eftersom vissa skulle kunna uppfatta detta som oseriös journalistik. För mig är det synnerligen seriöst. Sa jag att man ska vara barfota också? Då ställer man mycket bättre frågor.

långkok

Det där med långkok börjar bli riktigt modern igen, och jag är lyckligare än ett barn. Långkok på griskind, surkål och en kall Riesling. Bara tanken gör mig glad.

Här är det göteborgsrestaurangen Basement som långkokat.

sushikaos

Kafé Kaos på Drottninggatan i Göteborg är det första stället jag åt dagens lunch på. Jag var 14 år och sommarjobbade på bokningskontoret för Göta Kanal. De hade rejäl husmanskost; sås, potatis och färs. Och så hade de päronsoda. Nu drygt 15 år senare tänker de utöka med sushi. Det kan väl aldrig bli bra.

nu är julen kommen

Idag, 28 juni, damp det ner en inbjudan till glöggprovning, ofrankerad med lösen på 15,50 kr dessutom. V&S vill påminna om att de släpper sin nya årgångsglögg 6 september. Och det pinsamma är att jag knappt kan vänta. Jag älskar deras kryddstinna, söta, genomtänka glögger. 04 med vinteräpplen och calvados var snäppet bättre än den ganska söta 03 med pomerans, citrus och kryddnejlika. Några gissningar på vad årets kan smaka. Tror ni att de vågar sig på rom och vanilj? Kanske med lite mandarin i.

värt ett försök

BILTEXT:Fisken är tillagad och noribladen utbytta mot spenat, men visst är det 1700-talets motsvarighet till sushi.
Får se om AoM godkänner den här bildtexten till spenatfyllda rödtungsrullar.

önskeflaska

Nu har jag haft två vänner som besökt Spanien, och ingen har lyckats ta med sig en ny flaska Cardenal Mendoza till mig. Det är en ljuvlig brandy på sherrybas och på tok för god för att nöja sig med den halvtomma flaska som står i mitt skafferi. Ska du dit snart så glöm inte att köpa med dig två flaskor, en till mig och en till dig.

brax 2.0

– Din blogg som är så bra skulle defenitivt bli bättre om du inte använde dig av standard templates. Jag skulle kunna göra något åt det, sa Sanna en dag. Och i ikväll skedde det. En lite regning eftermiddag i Gamla Stan förvandlades min blogg från tråkigt main stream-templates till unik svensk design. Och tack vare Åsa Dahlgrens snygga bilder blev det ännu bättre.

Jag rotade igenom värdarnas kyl och fann ingredienser till en utmärkt tryffel- och svamprisotto och en rödbetscarpaccio. Till det trollades det fram en strålande trevligt nya zeelenskt rielsing.

korsbefruktning

finns ännu icke på bolaget

Ännu ett globalt märke som hittat ännu en marknad att breda ut sig på. (Fast jag är lite tacksam att Malteses nu finns som glass.)
Med en slogan som lyder Bringing Art to the Cocktail lovar Starbucks att man nu kan blanda The Ultimate White Russian.

vapenfri diet

I majnumret av amerikanska tidningen Saveur hittade jag äntligen en anledning att banta. Warren Schultz ville undvika att bli värvad till amerikanska armen, och visste att man inte klarade fys-testet om man vägde för lite. På en diet bestånde av 100 Kcal om dagen (ris, ägg, sallad) gick han ner 12 kilo på sju veckor och fick frisedel. Vad är BMI-kraven för svenskar som mönstrar?

värmebölja

Raita. Foto:Åsa Dahlgren

Idag var det nästan för varmt, klarade föremiddagen tack vare stora klyftor av kylskåpskall mango. Eftermiddagshettan avhjälptes med indisk mat och massa raita. Fortsätter vädret så här flyttar jag ut på balkongen och lagar mat på engångsgrillar.

alfabetsdiet

J som i jordgubb. Foto: Åsa Dahlgren

Upplyft av dietdiskussionen lanserade jag en alfabetsdiet. Första dagen äter man bara mat som börjar på A, nästa dag B etc.
Vi började skissa på lämpliga matvaror, men jag tror listan behöver finslipas innan jag vågar mig på att så drastiskt ändra mina matvanor. Tänk till och fyll i.

A A-fil, avokado, anjovis, apelsin, accasiahonung, arraksbollar, ahuaca mulli
B Bananer, bearnaisesås, blodpudding, bulgur, braxen, blåmussla, blåbär, blomkål, bouillabaise
C Choklad, couscous, coca cola
D Dillkött, dadlar, druvor, durumpasta
E Eiswein, emmentaler, enrisrökt medwurst, entrecôte
F Flygade Jakob, fettfri majonnäs, finska pinnar, fläskkött
G Garamasalakryddat ris, guacamole, grahmansbröd, gulage, grillat
H Honung, hallonsorbet, helgeflundra, havtornsmarmelad, hummer, hjortron, havregryn, hästkött
I Isterband, inlagd sill, isglass, ingefärste
J Jordgubbar, jordärtskockssoppa, jumbomuffins, jordnötsmör
K Kalv, kaffe, kroppkaka, krabba, kräfta, kyckling
L Lättprodukter, lever, lök, löskokta ägg, lavendelskorpor, löjrom
M Mazariner, mögelost, muffins, mörtgryta, mandelpotatis, makrill
N Nougat, nötkaka, nöttkött, nutella
O Okynnesätning, ossobuco*, osg
P Paella, panad, pilgrimsmusslor, pepparkaksdeg, pepparrot, palt
R Ruccola, räk-cocktail, russin, rester, ripa, röding, rentunga, rödspätta
Q Queneller, quiche lorraine, quorn
S Stensopp, sega gubbar, saltimbocca, smör, sniglar, snaps
T Tunnbröd, te, tranbärssaft, tandoorikyckling, tomatsoppa, torsk (Gadus morhua)
U Uer, undernäring
V Vittling
X
Y
Z Zurek, zoo-tabletter, zabaione
ÅÅl
ÄÄlg, ängamat, äppelöl.
ÖÖverflöd

apelsindiet

Kring frukostbordet på midsommardagen hemma hos Sara och Per pratades det dieter. Sara läste högt ur Husmoderns hemkurer och goda råd om apelsindieten som lovade att bota allmän svaghet, blodbrist och dålig matsmältning. Första dagens åts en apelsin, och man ökade med en dagligen tills 25 dagen då man åt 25 apselsiner och sedan minskade med en apeslin dagligen. Efter dessa 50 dagar tog man tre veckors uppehåll och upprepade sedan kuren. Undra vad kilopriset för apelsiner låg på i Sverige under 20-talet?

de kan i Dalarna

Så här rasande snygga smörgåstårtor gör man på Tempo i Siljansnäs.

this is not you

När jag nyss fyllde 30 fick jag en jättefin present. En "ta ställning t-shirt". Den föreställer Miles och Jack från Sideways som sniffar på något som jag tror är Pinot Noir. Ovanför dem står THIS IS NOT YOU med en tydlig pil pekandes på Miles, duons vinelitist.

När jag har på mig den här t-shirten kan jag visa att jag inte fnyser föraktfullt mot allt som inte är pinot noir. Jag är en alldruvsätare. Allt distrikt, alla druvor, alla lagringssätt. Jag tycker fortfarande om att bli överraskad av smaker jag inte visste fanns, även om de är överdrivna. Det finns en kunskapstörst som bara kan stillas med mer vin.


Jag ska gå hem och öva redan i kväll. AoMs vinprovare har provat igenom delar av systembolagets vinsortiment, och jag har fått med mig slattar av både Pouilly-Fumé de Ladoucette 2001 och Brown Brothers Shiraz hem. Kanske äter jag först några ostron på balkongen och sen värmer jag på rådjur och inväntar gäster.

teknikens under under all kritik

Dumma digitaldisplay! Jag hade satt ugnen på 60° för att i vätska långsamt baka ett ankbröst till 56°. Digataltermometern stacks i ankan och äventyret var igång. Ankan gick ganska snabbt upp till 50°. Men sen fastnade den där. En, två, tre timmar senare var ankan fortfarande 50°. Då blev jag nervös och ändrade på termometern, men fick ändå samma resultat.

Kloka Eta kom på att ugnen kanske inte var varm nog. Vår fina superhigh techugn där displayen lyser med ett exakt 60°. Skulle den verkligen kunna vara fel? Ytterligare en digitaltermometer senare kunde jag konstatera att ugnen varit 54°. Morr! Nu har jag dragit upp den till "70°" så får vi se.

matkaravan

Ser alla matkaravanister likadana ut, undrade jag. Jag hade just anslutit mig till gruppen vid toppen av rulltrappan ner till Hötorgshallen. Det var skjortor och slacks snarare än hippa t-shirts och shorts. Toppat med prydliga frisyrer och diskreta bågar.

Men sen dök karavanledare Dag Hermelin upp som en förtjusande motvikt i tajt t-shirt, tuffa bågar, tintinlugg och rar mössa. Direkt fick vi våra smaklökar retade, först med (och här vore det dumt att vara något annat än vag, eftersom ni själva tänker boka in er på nästa lediga karavan i augusti) asiatiskt godis och hemmabryggd dryck.
– Vad känner ni för smaker, krävde Dag att få veta.

Sen tog vi trappan ner i djupet och upptäckte Hötorgshallen. Basturökt finsk skinka som smälte i munnen, saltsöta gröna russin, stöddig sylta och svalkande juice. Dryga två timmar senare var karavanen slut och jag lämnades ensam kvar på Taj Mahal. Plockade åt mig torkade minibananer, platt ris och några juicer. Nu är midsommar räddat!

Postskriptum
Matkaravanen visade sig denna gång till stor del bestå av styrelsegruppen för ett företag i masonitbranschen. Jag tar genast tillbaka alla teorier om hur en (blivande) matnörd ser ut.

salladens fem grundsmaker

En av Ulf Wagners signaturrätter är hans skaldjurssallad. Alla fem grundsmakerna är inkluderade:
Sötman i sultanrussinen, beskan i ruccolan, syran i nobisdressinge, sältan i rökt sidfläsk och umamin i hummern. Gott. Riktigt gott faktiskt.

tyska Dalarna

Har anlänt Dalarna. Delar stuga med tre tyskar. Eftersom jag helt glömt att jag skulle haft med mig mat (hallå, disträ matjournalist) har jag ogenerat ätit upp deras matsäck. Har lovat att laga lunchen imorgon. Sen räknar jag med att överleva på bröllopstårta och annat som hör kvällen till. Kanske kan man stoppa lite i fickan och äta till frukost? Mahlzeit!

kontaktannons

Sökes:
Sällskap till Oaxens skärgårdsrestaurang.
Kravprofil:
Man eller kvinna som :
* kan konversera kring vin och vinval utan att fastna i halvtimmeslånga diskussioner om de luckor som du upplever finns i vinlistan.
* tillåter att jag sticker över min gaffel på din tallrik och snor en bit hummersallad doppad i melonkräm.
* eventuellt går så långt som att vilja byta tallrik halvvägs igenom rätten.
* inte bli generad när jag ställer konstiga frågar till personalen.
* också tycker att detta är helt rätt sak att bränna månadsbudgeten på.
* inte blir uttråkad när jag börjar diskutera innehållet i brödkorgen.
* orkar med långa uppföljande mail där man utreder upproriska, underfundiga och udda saker man lyckligt upptäckt på tallriken.

Extra plus om du kan tänka dig ett av följande alternativ
* köra bilen hem (nykter)
* klarar av att bo i tält
* har båt som kan läggas i gästhamen

Fortfarande tveksam?
Säg ja! Så att jag kan boka bord och äntligen planera min semester. Tvinga mig inte att vänta tills julbordet.

Ont om stålar?
En välformulerad motivering kan leda till att man blir bjuden.

dinosaurieägg av glass

Innan ni gör en tårta eller äter glass nästa gång tycker jag ni ska gå in påden här sidan och låta er inspireras.
Tips: kavla aldrig det själv, som andra kan göra åt dig.

i SvD

Det finns en hel del matbloggare, och jag tar mig inte tid att läsa dem alla. Men Lisa har varit bra nog att gå igenom några av dem i SvD, varav min var en. Så fick jag illustrera spektaklet.

platt fall i Trosa

Oj, det var en sorlig matupplevelse. Åt mat i Trosa på Svalins. Trevligt ställe, underbar uteservering, och säkert ett ambitöst kök. Men oj så fel det blev. Hjortnoisette på bädd av spröda grönsaker slungade i timjanssmör, kryddkokta äpplen med av mörk choklad smaksatt rödvinsky visade sig vara en 250 g klump med kött. I och för sig mört och rosa, men hur går det med köksprocenten? De spröda grönsakerna var överkokta, och rödvinskyn med choklad var totalt dominerande, vilket märktes extra tydligt eftersom allting simmade i den. Skaffa en kökschef som styr upp röran. Bums!

lärdom på skärgårdsö

Så var man på konferens på jobbet en hel dag i Trosa skärgård. Solen sken och jag badade. Fick lära mig att jonglera, men behärskar det inte tillräckligt för att våga prova med ägg, än.

Två saker snurrar fortfarande i huvudet:
* färskpotatisvantar (Skrubbhandskar som blir ytterligare en onödig kökspryl)
* rysk matroulette (Sällskapet ber om separata notor, beställer allt de vill äta och dricka. Den som har lägst nota betalar för alla.)

1/16

1/16 sekund är den optimala slutartiden för att fotografera en såsstråle. Detta vet fotograf Agneta Thorsén, som fotade med mig uppe på Heaven 23. Kortare slutartid och stålen blir till droppar, längre och allt blir suddigt. Nu vet ni också!

rättelse

Linus på Thörnströms har en av Göteborgs få restaurangkonditortjänster och är säkert ansvarig för huvuddelen av deras dessertmeny:
Domorichoklad- och whiskyglass med inkokt päron samt honungsrostade macadamiannötter
Vitchokladmousse med jorgubbssorbet, rabarber carpaccio och vaniljkokt tapioca
Cocossufflé med mangosorbet samt en mango- vaniljkrämfylld munk
Papayatartar och papayasorbet med lättrökta jordnötter och chokladmousse
Äpple och honungssorbet
Och hade det varit Domoriglass på meny om inte Linus tidigare jobbat för Berzelichoklad som är Dolmoriåterförsäljare? Vad tycker vi över lag om att skriva ut chokladmärket i menyn. Själv känner jag mig tveksam.
/Alice-nyss-hemkommen-från-Basements-fyrarättersmål

Rädda restaurangkonditorn!

Mitt favorityrke är på utdöende. Restaurangkonditorn - vilken hjälte. Att få trängas bland kockar och hög luftfuktighet i restaurangkök och trots det kunna trolla fram allt från skådebröd till praliner. Att väga ingredienser i gram och agera kemist. Skapa tomatglass och småkakor. Och kanske till och med en och annan isskulptur.

I Göteborg tror jag inte det finns en enda restaurangkonditortjänst kvar. Parks restaurang har tagits över av Swedish Taste, och Per Blomqvist bekräftade att det nu för tiden är kockarna som gör konditorsarbetena. Kanske finns det en tjänst kvar på Trädgårn. Men inget mer.

I Stockholm däremot finns traditionen fortfarande kvar. Hurra för huvudstaden.

read all about it

Rykten var sanna! Allt om Mat-redaktionen har gjort sitt första offenliga uppträdande som magdansöser.

fruktmöte

Jag har mött de tre pojkarna bakom fruktstund och de är ännu rarare i verkligheten än i skrift. Lyckliga jag!

sval choklad

De galna spanjorerna på chocovic har upptäckt ett nytt sätt att göra ganache på. De värmer både chokladen och grädden (UHT-behandlad) till 35° och blandar med en stavmixer. Konsistensen blir helt annorlunda och bakterietillväxten blir mindre(!). Värt att gå hem och prova.

tack snälla Pelikan!

Så fort jag kom hem från Oslo drabbades jag av magsjuka, först ville jag skylla allt på 7-elevens vegetariska pan pizza som ingår i min standardkost, men när ilskan lagt sig fick jag erkänna att det nog var en vanlig bacill. Det är inte roligt att livnära sig på socker- och saltlösning när grannarna stekar potatis och bacon, och jag har aldrig tidigare haft tid att reflektera så mycket över just hur goda dofter det blir när potatis steks gyllene och frasigt i bryt och nötigt smör.
Andra sjukdagenskväll var en söndag, så jag staplade iväg till kvällsgudstjänst och tillhörande krogbesök på Pelikan.
– Kan jag bara få potatismos, frågan jag servitrisen på den fullsatta restaurangen.

Hon såg inte glad ut. Men jag såg sjuk, på gränsen till utmärglad ut. Tänk er själv, en matjournalist som inte ätit på två dygn! Jag äter, alltså är jag. Jag kände mig lite usel när jag satt med mitt mos och mitt vattenglas, och fick in en nota på 45 kronor. Det är i sådana lägen man betalar mycket i dricks. För det är precis lika jobbigt för servitrisen att servera dig vatten som öl, lika mycket jobb att bära fram en 75-kronorsrätt som den 169-kronors. Ta inte det där med procent så allvarligt, fundera ut vad en trevlig summa kan vara istället. Och det är när slutsumman är låg som du har råd att vara frikostig.

grekisk nationalism

I matträngseln i Kungsträdgården utses något som kallas årets nationalrätt. Jag är lika tveksam till den utmärkelsen som vissa av våra läsare var när vi skapade en nationalbakelse. Men jag blev förbluffad och efter en stund lycklig över vilka råvaror vinnaren, Kent Sandin, hade valt.
Getostfyllda lammfärsbiffar med vitlökskräm, serverade med bönor och rotfrukter i rosmarinsky.
Grekisk solsemester? Eller klassiska svenska råvaror med besök av en släkting från Allium?
Sverige och Grekland i vacker symbios, i såväl schlager- som i måltidssammanhang.

verbalt käk

På toppen av Holmenkollen ligger Voksenåsen, Norges nationalgåva till Sverige. Här sitter jag som inbjuden gäst, mätt efter 16 rätter, 6 viner och 2 ölsorter. Nöjd över att ha hittat trådlöst internet och på tryggt avstånd från flygelkareokande asiater.

Fy tusan vad skönt det är att som gammal kock sitta på andra sidan bordet. Att njuta av maten istället för att förbereda den. Att börja jobbet när maten serveras, inte kl 9 på morgonen med att plocka in varor i kylen.

När halva bordet serveras ett defekt vin till desserten reser sig Carl-Jan Grankvist och säger
– God vänner, här är något intressant! Vi har möjlighet att prova ett defekt vin.
Och sen fortsätter en längre harang om att 5% av alla korkar är skadade och vikten av att personalen provar alla viner och all mat som serveras. Jag skulle vilja se den krögare som avsätter den tiden till sin personal.

Nå, här sitter Sveriges och Norges matelit och diskuterar sig fram till nya sätt att beskriva mat på. Verbala och mätta. Vilken avundsvärd församling.

make friends with sallad

Köttsallad! Varför har inte jag kommit på det själv. Istället var det Jens Linder tvärs över bordet som avslöjade att han planerade en sallad gjord bara på kött. Tunna vackar skivor ihopblandade till perfektion.

Brax on food stod dessutom för Jens debut som bloggläsare. Kiitos!

Malmö my love

Jag är förälskad i Malmö. Det blir jag jämnt. Direkt när tåget anlänt och jag kliver ut från stationen går det en stöt genom kroppen. Att vandra hem och veta att det bara tar tio minuter. Känna att jag behärskar den stad som för bara ett år sedan upplevdes som ett totalt virrvarr. Passera under träd där jag pussat på pojkar, kika in genom fönsterrutor där jag ätit fantastiska middagar, känna att jag äger stan.


Som en sista nostalgitripp tar jag mig ner till Möllevången och följer i Lisas fotspår. Så det köps pinjenötter och torkade aprikoser på Egeisk import, Durian på Kina Center Livs och Lutenica-sås på Malmö Kötthandel. Lisas sås, frågas det glatt i butiken. Jag nickar lite buttert och inser att jag inte alls hade behövt memorera namnet.

Sen går jag hem genom Folkets Park och kyrkogården, med en doft av söta sopor från Durianpåsen. Jag suger in så mycket Malmö jag bara kan. Lägenheten är uthyrd i andra hand, och det kommer dröja innan jag är tillbaka i stan. Äsch, vad säjer jag. Klart jag gör ett matreportage från Skåne i sommar. Måste få bada vid Ribban.

Du har inte köpt Durian utan dess snällare kusin, sa Lisa när jag stolt berättade om mina inköp. Vi satt på Atmosfär och åt tapas. Men det kändes som en utmärkt övningsfrukt för mig, mindre doft men lika mycket smak. Eller? Har någon nyss smakat båda och har en åsikt.

Sent på natten skars frukten upp. Säkert inte ett korrekt sätt att attackera den stackars raringen på. Köttet var lent. Mjukt som överkokt kronärtskocksbotten, trådigt som konserverad sparris, aromatiskt som honungsmelon och doftade fortfarande som sopor. Dessutom rapar man något som påminner om doften. Så jag förtjänar att sova min sista Malmönatt ensam på en luftmadrass i en fantastisk paradvåning. God natt.